När familjen Helgelin bytte stadsliv i Skåne mot lantliv i Säffle fann de inte bara en ny bostad, utan ett nytt hem för själen.
För snart två år sedan flyttade Mia, Robin och deras tre barn från Trelleborg till Säffle. De valde att slå sig ner på en gård som redan hade en speciell plats i deras hjärtan.
På den här gården har min farfar drivit lantbruk en gång i tiden och min pappa är uppvuxen här. Vi har dessutom spenderat flera somrar och lov med barnen på gården, så när möjligheten att flytta hit permanent dök upp var beslutet enkelt, berättar Robin.
Gården ligger naturskönt i västra Kila, ungefär 15 minuter från Säffle centrum. Här har familjen nu funnit sig väl till rätta och uppskattar skönheten som varje årstid bär med sig.
Här mår jag bra i själen oavsett vilken dag det är. Det är magiskt på vintern också, särskilt när det kommer snö. Det fick vi inte så mycket av i Skåne, berättar Mia.
Arbete från hemmet
Robin är IT-konsult och har jobbat hemifrån under de senaste tre åren, något han trivs mycket bra med. Han uppskattar det välutbyggda fibernätet som finns i kommunen och tror att det är en viktig faktor för att fler ska överväga att flytta ut till landsbygden.
Mia blev egenföretagare vid flytten och jobbar idag som konsult på ett internationellt företag med huvudkontor i Danmark. De båda delar ett kontor på övervåningen.
Jag tycker det är skönt att jobba hemifrån. På min förra arbetsplats hade vi öppet kontorslandskap och jag kände mig inte lika produktiv i den miljön, konstaterar Mia.
Förutom Robin och Mia bor även dottern Neah, 18 år, och sonen Ellioth, 14 år, på gården. Äldsta dottern Thilde har flyttat hemifrån och bor numera i Dalarna. För barnen har den största förändringen varit nya resrutiner. Bussen går precis utanför dörren, men inte lika ofta som i Trelleborg.
Vi var införstådda med att vi skulle behöva skjutsa barnen mer än tidigare när vi flyttade hit. Numera tar sig Neah dit hon vill med sin epa-traktor men Ellioth behöver till exempel skjuts till Kulturskolan där han startat ett band med några kompisar.
Mias hobby är att virka och sticka, och hon säljer sina alster på olika marknader. Hon uppskattar pauserna från skärmtiden och har också hittat nya vänner genom sitt intresse.
Vi flyttade 50 mil från vänner och allt som vi kände till och jag funderade mycket över hur jag skulle komma in i den sociala gemenskapen här. Jag tog mod till mig och frågade om jag fick vara med på stickcaféet hos Gerd på Glad i Garn och ett lokalt stickcafé i Lövenborg, berättar Mia.
Robin och Mia är även med i styrelsen för Kila byalag, vilket de tycker är ett bra sätt att lära känna bygden bättre.
Familjens framtidsplaner inkluderar framförallt underhåll av gårdens byggnader.
Vi har en lång lista med insatser som är mer eller mindre akuta. Glasverandan står högst upp på listan och vi letar efter en lokal aktör som kan hjälpa oss med det. Sedan kanske det blir fler djur. Vi har en fin granngemenskap här där vi hjälper varandra med djurskötsel vid behov, berättar Mia.
Trots en lång lista med sysslor märks det att familjen funnit sitt lugn och en ny rytm i livet på landet. Att byta stadsliv mot lantliv var ett stort steg – men ett steg de är glada att de tog.
Detta skulle vi gjort tidigare, nu är jag hemma, avslutar Mia.
Mer läsning
